2008-06-15

Tillfälligt avbrott, semester, tjänstledighet eller nåt

Vi häller upp korvspadet i en burk och ställer in det i kylen ett tag.

2007-11-12

Med fräckhet kan man komma längre





”Med käckhet kan man komma långt / med fräckhet kan man komma längre.” låter en gammal refräng. Jag fick ett spambrev som i enlighet med den principen tagit sig förbi alla vaksamma spamfilter och placerat sig på hedersplats i inboxen.





Varför krångla till det med ”V1@gra”, ”en7@rgement” och andra varianter? Skriv ”VIAGRA® Official Site” så lägger spamfiltret ut röda mattan och säger välkommen.



2007-07-20

Åvävla -- kommunen med en slogan som suger


David Nessle bloggar underhållande om svenska stadsslogans, och hänvisar till en lista som får mig att rodna, kväljas och stöna om vartannat. (Den är i och för sig rätt gammal, så har du exempel på färskare sammanställningar så får du gärna tipsa om det i kommentarerna.)

Kommun efter kommun har alltså nöjt sig med en urkass slogan. Platta, töntiga, obegripliga, långsökta - här finns alla varianter!

Det tråkiga är att det är så onödigt. Att komma på något som på samma gång är kul och smart är faktiskt inte så svårt. Hemligheten ligger i att aktivera den kollektiva intelligensen.

Detta är något som jag vet efter åtta år som ledare för skrivarkurser. Om man samlar fem–tio normalbegåvade, hyggligt belästa personer i ett rum och skapar en god stämning så dyker alltid förvånansvärt bra idéer upp efter en stunds spånande.

Hur skapar man då denna stämning? Jo, för det första försäkrar man sig om att ingen i gruppen känner sig utsatt, osäker eller mindre värd. Och för det andra ser man att ingen kan lägga beslag på en individuell seger, utan att det är lagets gemensamma resultat som räknas.

Och det lär ju vara svårt i kommunalpolitiska och -administrativa sammanhang …

Avslutningsvis vill jag föreslå en variant på Kristinehamns slogan:

Tjernobyl - staden med massor av p-platser i centrum.

/Olle B.

2007-07-13

Lite för lite – mycket, mycket bättre

”Lite för lite” är en användbar formel för den som
  • vill äta sunt och leva länge
  • hålla sina åhörares intresse vid liv.
I sin utmärkta blogg Presentation Zen drar Garr Reynolds paralleller mellan goda kostvanor och lyckade föreläsningar. I centrum står principen Hara Hachi bu – ’ät tills magen är fylld till fyra femtedelar”.Jag kommer att tänka på en gammal (och numera politiskt inkorrekt) minnesregel:
Ett tal ska vara som en kjol: tillräckligt långt för att täcka det viktigaste, men kort nog för att hålla intresset vid liv.
PS Under googlandet lärde vi oss att invånarna på de japanska Ryukyuöarna (av vilka Okinawa är störst och mest välkänd) har ovanligt sunda levnads- och kostvanor, något som speglas i det s.k. Okinawa Diet-konceptet.

/Olle B.

2007-07-06

Fin tanke – motsatt effekt

Häromdagen besökte jag huvudkontoret för ett av stadens större bostadsbolag. Först tyckte jag att de inramade affischerna, med texter som basunerade ut företagets kärnvärden och policies, kändes som ett trevlig inslag i kontorsmiljön. Ett gott initiativ för att förankra företagsledningens visioner bland såväl medarbetare som hyresgäster.

MEN … ett stort MEN är befogat i sammanhanget. I samma stund som jag lämnade affischens stilrena sidhuvud och klafsade rakt ned i floskelträsket, tänkte jag att ”Nej, nej, nej, det är inte sant!”.

Här köper man avdragsgilla ramar, tillämpar företagets relativt nylanserade grafiska profil och spikar upp tavlorna på väggen. Men man missar två små detaljer när man fokuserar på vattenpasset och marknadschefens (?) önskan om att tavlorna ska hänga rakt, på samma höjd och i harmoni med övrig inredning, nämligen texten och budskapet...

Grammatiken var det inget fel på, typografin var oklanderlig, men jag minns inte ett ord av det som stod på affischerna. Jag minns sidhuvudet, loggan, webbadressen längst ned, men det jag minns av texten är tabula rasa, ett tomt vitt papper med tomma ord på en tavla utan bilder.

Företagsledningens visioner – som säkert kommit till på ett blädderblock på en kick-off i ett fjärran län – hade nu förvandlats till en byråkratiskt ihopmixad kanslisvenska, en enda lång harang av floskler. "Vår verksamhet ska präglas av en kundorienterad verksamhetsbeskrivning, med fokus på kärnverksamheten, på de orter där vi är verksamma …", typ.

Genom en kortfattad sammanfattning av de tomma orden, hade man med stolthet kunnat berätta vad företaget vill och vad man ska jobba med. En punktlista hade varit att föredra framför Avigsidans floskelgenerator ...

/Varma sommarhälsningar från Klas Bringert, som är:
• korsordskonstruktör
• livsnjutare
• akademiskt utbildad informationsdesigner (och)
• sekreterare i Sveriges Akademiska Idrottsförbunds styrelse.

2007-06-11

Pure MUDA!

Har man en gång läst det fantastiska lilla häftet The Toyota Way kommer man under resten av sitt liv att hålla ögonen öppna efter MUDA, dvs. slöseri, ”sådant som inte adderar värde för kunden”.

Alla slösar vi bort tiden för varandra då och då, men värst är nog fortfarande de stora myndigheterna. Här följer ett exempel från det verkliga livet.

1. Jag skickar en faktura till det statliga verket enligt de uppgifter jag fått från kontaktpersonen; vi kan kalla honom Rudolf Referens.
2. En vecka går.
3. Fakturan kommer i retur, komplett med bilagor, tillsammans med ett slarvigt stencilerat följebrev. Det enda tecknet på mänsklig intervention är en markering med överstrykningspenna: ”I fältet för ”Er referens” anges Verkets beställares nummer (femställigt) kompletterat med för och efternamn, t.ex. 12345/Per Persson.”
4. Längre ner finns ett telefonnummer för den som har frågor. Jag ringer upp och får prata med en sympatisk person med trevlig utlokaliseringsdialekt.
5. Vi för en vänlig dialog som kan sammanfattas ungefär så här:
– Jo, jag fick ett namn men jag fick inget nummer.
– Inga problem, det kan jag leta fram till dig. Rudolf Referens har 88888.
– Va' bra, då ska jag göra i ordning en ny faktura och skicka.
– Det behöver du inte. Skriv bara till beställarkoden för hand på fakturan och skicka tillbaks den så fixar vi resten.
6. Jag lägger på luren, lutar mig tillbaks i arbetsstolen och gapskrattar.

2007-04-10

Skrivfel sticker i ögat på naturentusiasterna

Hur många svenskar känner till skrivreglerna för binär nomenklatur, dvs. den vedertagna namngivningen av levande organismer som Linné införde?
Exempel: Det vetenskapliga namnet för vitsippa är Anemone (släktnamn) nemorosa (artepitet).
Inte många, men naturligtvis är denna lilla skara mycket stolt över sina kunskaper, och väldigt bestämd med att man skriver släktnamnet med stor bokstav och artepitetet med liten bokstav. Annars blir det fel, och det får det inte bli. Stöka inte till i Carls välordnade byrålådor!

Kia imponerar med andra ord inte på landets naturnördar – som ju borde vara en viktig målgrupp för en miljöbil.



”I harmoni med miljön” enligt egen utsago – men inte med skrivreglerna för binär nomenklatur.